sjukt..
så jävla sjukt..
SOS: Det var något tekniskt som hände här alltså.
Emil: Ja, alltså jag behöver en ambulans nu. Jag svimmar hela tiden.
SOS: Du har tagit en Ipren och en Alvedon. Har du tagit alkohol också eller?
Emil: Nej, jag är sjuk också. Jag har feber.
SOS: Ja, du har feber. Mm. Hur mycket feber har du?
Emil: Väldigt flämtande andning och en duns.
SOS: Hallå? Hallå!
Emil: (Mycket tung och häftig andning hörs).
SOS: Emil! Emil!
Emil: (Tungt stönande och pustande hörs samt en del hårda ljud. Sluddrar ”Hallå” i rummet.)
SOS: 112 Vad har (Ohörbart)?
Emil: (Ohörbart) ambulans.
SOS: Vad sa du?
Emil: Var är min ambulans?
SOS: Behöver du en ambulans?
Återigen uppger Emil sin adress och berättar att han har svårt att andas, och SOS-operatören kopplar Emil till en sjuksköterska.
Sjuksköterska: Jag får inte riktigt klart för mig vad det är som du vill ha hjälp med för du springer ju omkring i lägenheten eller vad det är och du har … andas utan problem och du pratar utan problem.
Emil: Jag kan knappt andas nu.
Sköterska: Jag vet, jag har suttit och lyssnat på dig. Du andas utan problem.
Emil: Nej, jag svimmar! Jag svimmar!
Sköterska: Ja.
Emil: Är det ambulans på G?
Sköterska: Nej.
Emil: Jag behöver en ambulans.
Sköterska: Ja, men jag be..
Emil: (Ohörbart)
Sköterska: Ja, men jag förstår inte liksom varför att du springer omkring i lägenheten och säger…
Emil: (Ohörbart) Jag tappade ju mobilen. Snälla, jag kan inte andas!
Sköterska: Ja, men du andas utan problem just nu. Har du haft sådana här attacker förut?
Emil: Nej.
Sköterska: Nej.
Emil: Jag behöver en ambulans, snälla.
Sköterska: Ja, men jag…
Emil: Jag kan inte andas!
Sköterska: Kan du ta ett djupt andetag.
Emil: Nej.
Sköterska: Men försök ta ett djupt andetag medan jag är med.
Emil: (Flämtar) Jag kan inte.
Sköterska: Ja, men ta ett djupt andetag nu!
Emil: Jag kan inte!! Hjälp mig då! Snälla! Hjälp mig!
Sköterska: Ja, men nu, du pratar ju utan problem och du andas utan problem just nu när jag lyssnar på dig.
Emil: Jag får ta i allt vad jag har här.
Sköterska: Vad sa du?
Emil: Jag tar i allt vad jag har. Snälla.
Sköterska: Ja, men jag … jag liksom hör inte att du har andningsproblem. Så jag förstår liksom inte, är det något annat? Har du ont någonstans?
Emil: Ja, i hela kroppen.
Sköterska: Ja, har du gjort någonting de sista dagarna eller dagar.
Emil: Jag har varit sjuk hela veckan.
Sköterska: Ja, på vilket sätt … på vilket sätt har du varit sjuk då?
Emil: Nej men. Nu domnar hela min kropp bort. Åh!
Sköterska: Har du varit förkyld?
Emil: Ja, och nu kan inte jag andas. (Ohörbart)
Sköterska: Ja, men du pratar utan problem och för mig så hör jag inte att du har några andningsproblem.
Emil: (Ohörbart) Jag ringer för att jag inte kan andas. Jag kan inte andas längre.
Sköterska: Men du andas jättebra. Jag hör inte annat än att du andas.
Emil: Hjälp!
Sköterska: Utan problem.
Emil: Snälla! Skicka en ambulans!
Sköterska: Ja, men jag kan inte bedöma att du … vi behöver skicka för att jag hör att du andas och att du står och går.
Emil: Jag ligger på golvet!
Sköterska: Ligger du på golvet?
Emil: Ja.
Sköterska: Mm.
Emil: Alltså, nu är... Jag vet inte hur mycket (Ohörbart) länge till. (Ohörbart)
Sköterska: Ja, men hur ska vi komma in genom din ytterdörr?
Emil: Jag har öppnat den nu.
Sköterska: Ja, men du ligger ju på golvet och säger att du har öppnat den nu. Då kan du ju röra dig.
Emil: Hjälp, alltså jag får panik.
Sköterska: Ja. Det kan jag förstå. Har du haft sådana panikattacker förut någon gång?
Emil: Nej.
Sköterska: Nej. Om du ligger på golvet nu, kan du försöka.. Ligger du på rygg eller på sidan eller?
Emil: Rygg.
Sköterska: Rygg? Försök sätt dig upp nu – när jag är i telefonen.
Emil: Jag kan inte.
Sköterska: Sätt dig upp nu!
Emil: Jag ramlar bara ihop.
Sköterska: Nej. Sätt dig upp nu! Du kan hålla i dig i toaletten, eller i handfatet eller vad det nu är som finns i närheten. Så kan du hålla i dig. Sätt dig upp nu!
Emil: Jag kan inte andas. Oj.
Sköterska: Ja, men du andas jättebra. Jag lovar dig.
Emil: (Rosslande ljud och en duns).
SOS: Det var något tekniskt som hände här alltså.
Emil: Ja, alltså jag behöver en ambulans nu. Jag svimmar hela tiden.
SOS: Du har tagit en Ipren och en Alvedon. Har du tagit alkohol också eller?
Emil: Nej, jag är sjuk också. Jag har feber.
SOS: Ja, du har feber. Mm. Hur mycket feber har du?
Emil: Väldigt flämtande andning och en duns.
SOS: Hallå? Hallå!
Emil: (Mycket tung och häftig andning hörs).
SOS: Emil! Emil!
Emil: (Tungt stönande och pustande hörs samt en del hårda ljud. Sluddrar ”Hallå” i rummet.)
SOS: 112 Vad har (Ohörbart)?
Emil: (Ohörbart) ambulans.
SOS: Vad sa du?
Emil: Var är min ambulans?
SOS: Behöver du en ambulans?
Återigen uppger Emil sin adress och berättar att han har svårt att andas, och SOS-operatören kopplar Emil till en sjuksköterska.
Sjuksköterska: Jag får inte riktigt klart för mig vad det är som du vill ha hjälp med för du springer ju omkring i lägenheten eller vad det är och du har … andas utan problem och du pratar utan problem.
Emil: Jag kan knappt andas nu.
Sköterska: Jag vet, jag har suttit och lyssnat på dig. Du andas utan problem.
Emil: Nej, jag svimmar! Jag svimmar!
Sköterska: Ja.
Emil: Är det ambulans på G?
Sköterska: Nej.
Emil: Jag behöver en ambulans.
Sköterska: Ja, men jag be..
Emil: (Ohörbart)
Sköterska: Ja, men jag förstår inte liksom varför att du springer omkring i lägenheten och säger…
Emil: (Ohörbart) Jag tappade ju mobilen. Snälla, jag kan inte andas!
Sköterska: Ja, men du andas utan problem just nu. Har du haft sådana här attacker förut?
Emil: Nej.
Sköterska: Nej.
Emil: Jag behöver en ambulans, snälla.
Sköterska: Ja, men jag…
Emil: Jag kan inte andas!
Sköterska: Kan du ta ett djupt andetag.
Emil: Nej.
Sköterska: Men försök ta ett djupt andetag medan jag är med.
Emil: (Flämtar) Jag kan inte.
Sköterska: Ja, men ta ett djupt andetag nu!
Emil: Jag kan inte!! Hjälp mig då! Snälla! Hjälp mig!
Sköterska: Ja, men nu, du pratar ju utan problem och du andas utan problem just nu när jag lyssnar på dig.
Emil: Jag får ta i allt vad jag har här.
Sköterska: Vad sa du?
Emil: Jag tar i allt vad jag har. Snälla.
Sköterska: Ja, men jag … jag liksom hör inte att du har andningsproblem. Så jag förstår liksom inte, är det något annat? Har du ont någonstans?
Emil: Ja, i hela kroppen.
Sköterska: Ja, har du gjort någonting de sista dagarna eller dagar.
Emil: Jag har varit sjuk hela veckan.
Sköterska: Ja, på vilket sätt … på vilket sätt har du varit sjuk då?
Emil: Nej men. Nu domnar hela min kropp bort. Åh!
Sköterska: Har du varit förkyld?
Emil: Ja, och nu kan inte jag andas. (Ohörbart)
Sköterska: Ja, men du pratar utan problem och för mig så hör jag inte att du har några andningsproblem.
Emil: (Ohörbart) Jag ringer för att jag inte kan andas. Jag kan inte andas längre.
Sköterska: Men du andas jättebra. Jag hör inte annat än att du andas.
Emil: Hjälp!
Sköterska: Utan problem.
Emil: Snälla! Skicka en ambulans!
Sköterska: Ja, men jag kan inte bedöma att du … vi behöver skicka för att jag hör att du andas och att du står och går.
Emil: Jag ligger på golvet!
Sköterska: Ligger du på golvet?
Emil: Ja.
Sköterska: Mm.
Emil: Alltså, nu är... Jag vet inte hur mycket (Ohörbart) länge till. (Ohörbart)
Sköterska: Ja, men hur ska vi komma in genom din ytterdörr?
Emil: Jag har öppnat den nu.
Sköterska: Ja, men du ligger ju på golvet och säger att du har öppnat den nu. Då kan du ju röra dig.
Emil: Hjälp, alltså jag får panik.
Sköterska: Ja. Det kan jag förstå. Har du haft sådana panikattacker förut någon gång?
Emil: Nej.
Sköterska: Nej. Om du ligger på golvet nu, kan du försöka.. Ligger du på rygg eller på sidan eller?
Emil: Rygg.
Sköterska: Rygg? Försök sätt dig upp nu – när jag är i telefonen.
Emil: Jag kan inte.
Sköterska: Sätt dig upp nu!
Emil: Jag ramlar bara ihop.
Sköterska: Nej. Sätt dig upp nu! Du kan hålla i dig i toaletten, eller i handfatet eller vad det nu är som finns i närheten. Så kan du hålla i dig. Sätt dig upp nu!
Emil: Jag kan inte andas. Oj.
Sköterska: Ja, men du andas jättebra. Jag lovar dig.
Emil: (Rosslande ljud och en duns).
Kommentarer
Postat av: Elinor
ja fattar inte, har dedär hänt på riktigt? :O
Trackback
